tss.

ibland tror jag att jag förlåtit men sen i samma stund märker jag att jag går på tå för samma saker än idag. jag passar mig för att säga saker som jag egentligen borde säga. du är den enda människan som har den effekten på mig. jag gillar det inte, och du gör mig arg. hur ska det kunna bli bättre om jag inte vågar prata med dig om saker som jag tycker är jobbigt, hur ska du då veta? visst du borde i så många lägen själv förstå men du är inte typen av människa som 'förstår'